2004-12-31, Agronomics femte bokslut. 5 år! Vart tog de vägen? En sak är säker, jag trodde vi skulle ha kommit mycket längre.
Till årets absoluta bottennapp hör insikten att våra spannmålsodlare fortsätter att kasta bort sina pengar. I nio års tid har vi levt med EUs interventionssystem för spannmål men av någon anledning vill vi inte sätta oss in i hur det fungerar. Inte ett kilo korn har ännu sålts till intervention i Sverige. Med andra ord har lantbrukarna valt att istället sälja till de lägre priser som gäller på marknaden. Att skylla detta på handelsledet är att frånsäga sig sitt eget ansvar! För att marknadsmekanismerna skall fungera måste både köparna och säljarna bete sig marknadsmässigt, först då blir prisnivån självreglerande. De svenska råvarupriserna kommer aldrig att bli korrekta om säljarna tidvis väljer att sälja till ett pris lägre än det bästa möjliga vid varje enskilt tillfälle.
Till årets höjdpunkter hör några av Sveriges Länsstyrelser och Agronomics internationella konferens.
Länsstyrelserna därför att några av dem gav Agronomics i uppdrag att utbilda lantbrukare i marknadsfrågor. Det har varit fantastiskt att få känna att dessa tjänstemän uppfattar marknadsfrågor som viktigt. Samtidigt har det varit oroväckande att så många av dem sagt sig blivit glatt överraskade av att vi vill syssla med kompetensutveckling inom ett område som räknas till traditionell råvaruproduktion. Glatt överraskade? Ingen näringsverksamhet som vill överleva klarar sig väl utan löpande kompetensutveckling. Rent skrämmande har de kontakter varit som låtit oss veta att kompetensutvecklingen endast avser områden som ligger utanför det traditionella lantbruket. Om vi investerar all kompetensutveckling i nya områden utan att samtidigt kräva att de ”gamla” läggs ned så kommer ju pengarna bara att gå åt till att täcka förluster i de ”gamla” näringarna som inte längre hänger med i utvecklingen kompetensmässigt.
De Länsstyrelser som anlitat Agronomics i år har investerat EU-medel i Sveriges lantbrukares marknadskompetens. Jag är övertygad om att den investeringen kommer att generera en avkastning som gagnar hela det svenska lantbruket långsiktigt. Hur mycket jag än skulle vilja motsatsen kan jag inte tro annat än att tex kurserna biodling endast för kvinnor eller svensk ekovinproduktion, som också marknadsförts nyligen, endast kommer att generera en kostnad.
Årets konferens därför att den gav, i alla fall oss på Agronomics, en starkt positiv känsla av möjligheter. Vare sig talarna eller vår moderator, Olle Hakelius, lyckades undvika ordet ”etanol”. Drivmedelsmarknaden har blivit den största enskilda faktorn som påverkar efterfrågan på jordbrukets råvaror. EUs drivmedelsdirektiv som eftersträvar att 5,75% av drivmedlen kommer från förnyelsebara råvaror år 2010, oroligheterna i Mellan Östern som ökar amerikanernas ovilja att vara beroende av dessa regioner för sitt petroleumbehov och Brasiliens oförmåga att nå upp till omvärldens ökade efterfrågan på etanol kommer att påverka både den svenske lantbrukaren, handelsledet samt foderindustrin (som i drivmedelsmarknaden får en konkurrent om råvaran). Den påverkan kommer nu, inte om 5 år! Bara de etanolfabriker som för tillfället byggs i Tyskland kommer att behöva 1,8 miljoner ton spannmål av 2005s skörd för att klara sin drift. 1,8 miljoner ton som tidigare konkurrerade med Sverige på exportmarknaden.
Tänk om svenskt lantbruk, år 2004, hade investerat lika mycket uppmärksamhet i möjligheterna på drivmedelsmarknaden som man gjort i att titta på effekterna av MTR. Var hade vi då stått idag? Kanske hade vi då haft lite mer energi att ta oss an framtiden med tillförsikt istället för att trötta ”gneta på med tillvaron”. Man blir ju så trött av alla domedagsprofetior och halva Mälardalen ska ju tydligen läggas i träda, enligt någon rapport som recenserats i varenda svensk dagstidning ett flertal gånger. Denna träda sammanfaller av någon konstig anledning med ovanstående utveckling och klara tendenser på ökad råvaruefterfrågan till etanolproduktion.
5 år med Agronomics och livet är fortfarande en kamp. 2004 lämnar mig ändå med en känsla av tillförsikt.
Jag startade Agronomics pga en fast övertygelse om att marknadskunskap är en absolut förutsättning för svenskt lantbruk att överleva i ett EU- och världsmarknadsperspektiv samt för att det kändes som ett meningsfullt arbete, att få bidra till ett konkurrenskraftigt lantbruk. Men för att Agronomics ska vara meningsfullt måste vår målgrupp se möjligheter i sin egen framtid. Jag hoppas att 2005 kan bli ett år när vi alla tittar mer på möjligheterna. Jag önskar att ”för att jag vill vara en del av lösningen, inte problemet” lät lika bra som det gör på engelska – men det gör det inte, därför tar jag mig friheten att avsluta på engelska.
2005 – Because I want to be part of the solution, not part of the problem
Jag och mina kolleger önskar dig ett fantastiskt Gott Nytt År
Agronomics/Katarina Gillblad