Agronomics konferens på temat konsumtion gav inspiration och en skopa framtidstro om att det finns stora behov av lantbruksprodukter i världen. Så om inte hemmamarknaden är tillräckligt stor finns det klara möjligheter utanför landets gränser.
Veckans Eftersnack av Frida Olsson
editor@agronomics.se
Det var svårt att inte lämna Agronomics konferens i Stockholm förra veckan med ett relativt stort mått av tillförsikt! Temat konsumtion visade tydligt att det finns, och kommer att finnas, stora och ökande behov av livsmedel och foder i världen. En del diskussioner uppkom, bland annat kring den frustration som finns över att den svenska produktionen har så många mervärden men ändå värderas för dåligt på hemmamarknaden. Andra tankar som diskuterades var huruvida föreningsrörelsen hämmar svenskt lantbruk istället för att främja det. Att höra de olika talarna berätta om det internationella läget och sina erfarenheter väckte en del tankar. Ska enskilda producenter lägga mer energi på att få den svenska marknaden att inse våra mervärden och vilja betala för det? Ska vi försöka hitta nya avsättningsmöjligheter istället för att göra oss beroende av föreningarna om vi inte lyckas få ut vad vi vill ha?
Kinas behov ökar
Personligen tyckte jag att Ola Wongs föredrag om Kina lösgjorde en del mentala ”spärrar” och förutfattade meningar kring hur en marknad ser ut. Kina kommer inte att kunna uppfylla sina tidigare målsättningar om närmast fullständig självförsörjning; vatten- och markresurser är ett par kritiska faktorer. Importen kommer alltså fortsättningsvis att vara mycket stor. Dessutom ökar välståndet och därmed konsumtionen lavinartat hos många kineser. Kinas spannmålskonsumtion har exempelvis ökat med 17 miljoner ton per år sedan 2006. Det kan jämföras med Australien som har en total årlig produktion på cirka 24 miljoner ton spannmål. Hälften av världens fläskkött konsumeras i Kina, och konsumtionen ökar starkt. Med matbrist i nära minne ”kompensationsäter” man nu, och diabetes och fetma har blivit ett stort problem där det tidigare kunde råda svält.
Säkra livsmededel - en premiumprodukt
En annan faktor som präglar Kinas livsmedelskonsumtion är alla livsmedelsskandaler som förekommit, med fusk i produktionen och olagliga tillsatser som gjort människor sjuka eller lett till dödsfall. Det gör att många kineser är beredda att betala extra för säkra och trygga livsmedel. Många väljer exempelvis importerad mjölkersättning efter den omtalade melaminskandalen. Ett annat exempel är de ”rymdgrönsaker” som har börjat säljas. Man har skickat upp frön i rymden för att den kosmiska strålningen ska ge mutationer som ger mångdubbelt större grönsaker. Dessa odlas sedan fram i substrat i speciella växthus och säljs med argument av typen: ”har aldrig varit i kontakt med kinesisk jord”. Detta skulle snarast låta frånstötande i Sverige, där närproducerat, småskaligt och naturligt stämmer bättre med idealen. I Kina vill konsumenten däremot inte ha livsmedel som producerats på vad man anser vara mer eller mindre förgiftad mark.
Vad vill andra marknader ha?
Detta visar på vilka skillnader som finns mellan olika marknader och i vad som efterfrågas. Sverige har blivit ett ”filéland”, som någon kommenterade på konferensen, medan gris- och kycklingfötter är vedertagen mat i Kina. Poängen är att inte fastna i förutfattade meningar om vad som går att sälja, utan att hitta marknader som passar för det man producerar. Istället för att fokusera på att lyckas sälja till den svenska marknaden och få skäligt betalt, varför inte försöka hitta efterfrågan någon annanstans? På kort sikt kanske det inte är ett självändamål att producera för Sverige? Är det inte bättre om vi kan hitta exportmarknader och hålla liv i produktionen tills den svenska efterfrågan ökar? Alternativet är att fler företag lägger ned produktionen och det blir en ännu längre startsträcka den dag vi plötsligt vill öka kapaciteten.
Uthållighet är nödvändigt
Ingen har sagt att det är lätt att hitta nya avsättningsmöjligheter för produkter. Det kan tvärtom kräva en del uthållighet för att komma in på en ny marknad. Men, det är inte omöjligt! Om vi börjar med att acceptera den tanken så är det första steget taget och man kan fortsätta att fundera över vilka möjligheter som faktiskt finns. Kom också ihåg att en marknad som kan vara mycket liten och begränsad i Sverige, kan visa sig ha en enorm potential i ett annat land. Kina är återigen ett bra exempel. En nischmarknad i ett land med 1,3 miljarder invånare kan lätt motsvara hela Sveriges konsumtion många gånger om. Avslutningsvis skulle jag vilja återkoppla till Ola Wongs kommentar angående Sveriges möjligheter att exportera livsmedel till Kina. Fritt återgivet: Ni säger att ni har en mycket bra produktion, friska djur, bra miljö, alltså en premiumproduktion. Då är ni väl bara väldigt dåliga på PR?
Värt att fundera över…