Veckans Eftersnack – ”Man tillverkar inte Lamborghini för en hemmamarknad”

	Affärsinformation för lantbruksföretagare
	Du är inte inloggad.

E-post/Användarnamn:

Lösenord:

Artiklar

Vad skriver vi om?

Mina råvaror

Logga in för att se dina
bevakade råvaror.

Valutor

Valutaterminer

ECB's referenskurser

Valutamarknadens fixkurser

Veckans Eftersnack – ”Man tillverkar inte Lamborghini för en hemmamarknad”
	2014-03-14

Tack alla ni som kom på vår konferens igår! Själv är jag lite mör idag, men har ändå försökt summera några av de resonemang som fördes under gårdagens presentationer och diskussioner.

Veckans Eftersnack av Hanna Fjällman
editor@agronomics.se

Igår arrangerade vi vår femte konferens här i Stockholm. Fokus låg på den globala konsumtionen och på vilka möjligheter en ökad konsumtion innebär för Sveriges lantbrukare.

Stigande global köttkonsumtion
Dagen inleddes med att Stratégie Grains grundare Andrée Defois berättade om trender inom den globala foderkonsumtionen. Hon förutspådde en fortsatt ökande köttkonsumtion, framförallt driven av utvecklingsländerma. Den största ökningen spås för fjäderfäsektorn, men även nöt- och griskonsumtionen väntas öka. Brasilien, Ryssland och Kina är de tre länder där köttkonsumtionen väntas öka mest per capita under de kommande tio åren. Delar man upp handeln på regioner väntas nötexporten öka till Kina, Nordafrika och Mellanöstern, grisköttet till Japan, Kina och Mexico medan den ökade fjäderfäexporten väntas gå till Nordafrika, Mellanöstern och Sub-Sahara (d.v.s. delarna under Sahara exklusive Sydafrika, i kontrast till länderna i Nordafrika som brukar räknas till arabvärlden). Exporten av fågelkött till Kina spås ligga kvar tämligen oförändrad även om det här finns ett osäkerhetskort i form av fågelinfluensan.

Dags för svenska lantbrukare att hoppa på tåget
När det gäller foder ser Stratégie Grains en fortsatt hög andel spannmål i foderblandningarna, medan proteindelen sakta ökar. Man ser också en långsam, men stadig ökning för foderanvändningen av restprodukterna från etanolproduktionen (DDGS). Det är en intressant aspekt ur ett svenskt perspektiv, inte minst med tanke på Agroetanols framgångsrika export av agrodrank*. Med oss under dagen hade vi också Rejne Erixon från Kalmar Lantmän, chef för Sveriges modernaste foderfabrik som drar igång verksamheten nu i april. Han undrade varför Sverige ska vara undantaget om köttproduktionen ökar i alla andra länder.
– Som Andreé visade finns det möjligheter och vi ska vara med på den marknaden också, sade han. Vi tror det finns en marknad för svenskt industritillverkat foder även i framtiden.
Han menar att det finns utrymme för en 3-4 gånger så hög svensk animalieproduktion och listade fördelar som stora avstånd, lågt smittotryck, stora arealer att sprida gödsel och en skicklighet i produktutveckling, främst på kyckling- och mejerisidan. En ökad animalieproduktion skulle dessutom gynna Sveriges växtodlare genom en ökad efterfrågan på foderråvaror.

Inga problem, bara möjligheter
Vad är då problemet? Det tänker jag inte ta upp här för den rubriken totalsågades av flera av gårdagens medverkande som ville vända på listan och menade att de problem som räknades upp lika gärna kunde ses som möjligheter. Här hade Rejne Erixon en viktig poäng när han sade att det är viktigt att man inte tar död på mervärdena i den svenska produktionen i jakten på kostnader. Kanske är det typiskt svenskt att vilja producera för en svensk marknad? Det trodde i alla fall Karin Eriksson på Ugerups Export AB som bedrivit framgångsrik export av svenska djur sedan mitten av 90-talet. Kanske är det en fråga om uthålligheten hos exportagenterna? Det trodde en av deltagarna som menade att uthålligheten varit avgörande för de danska exportframgångarna. Rikard Korkman från Svenska lantbruksproducenters centralförbund i Finland berättade att de höga finska spannmålslagren höll nere de inhemska priserna och såg containerexport som en möjlighet att bli av med överskottet (kanske i samarbete med svenska producenter som en av åhörarna föreslog?).

Hur kan det gå dåligt för en produktion med så många mervärden?
Ola Wong, en av föreläsarna och vinnare av stora Journalistpriset för sin granskning av Invest Sweden, sa att det inte var någon idé att gå till Business Sweden för att få hjälp att exportera utan rekommenderade att man gör det själv. Som en utomstående åhörare utan erfarenhet av svenskt lantbruk var han också lite konfunderad av allt han fått höra under dagen.
– Hur kan det gå dåligt för en produktion med så många mervärden? undrade han och tyckte det verkade som att svensk lantbruksproduktion kunde liknas vid att sitta och producera Lamborghinis för en hemmamarknad.
– Då är ni helt enkelt dåliga på PR?
Just den saken borde kunna åtgärdas utan att anlita Zlatan för att recitera ”En såningsman” i en åker. Aldrig har det funnits så många möjligheter att nå ut direkt till konsumenterna med sitt budskap som idag. Som en av konferensdeltagarna påpekade har Krav varit oerhört framgångsrika när det gäller det, inte minst i gratiskanaler i sociala medier. Jag ser ingen anledning till att den konventionella odlingen och den svenska animalieproduktionen med lite ihärdighet (och en smartphone i näven) skulle kunna nå ett minst lika bra resultat. Det går inte att hoppas på att någon annan ska göra det åt en.

* Två tredjedelar av agrodranken från Agroetanols etanolfabrik i Norrköping går på export.

Tillbaka

Agronomics Scandinavia AB, Skogshemsvägen 1, 181 90 Lidingö

© Utformningen av, och innehållet i, denna tjänst skyddas enligt upphovsrättslagen(SFS 1960:729)
Informationen är konfidentiell och skyddas enligt företagshemlighetslagen (SFS 1990:409)