Borde vi inte helgonförklara, istället för att skälla på, dem som exporterar svenska råvaror? Vi kommer ju aldrig att kunna förhindra importen. Då är det inte svårt att räkna ut att om importen ökar och vi inte exporterar så måste produktionen inom landet minska.
När jag för cirka 15 år sedan flyttade in i silon i Stockholms Frihamn och fönsterrutorna började skallra p.g.a. trettiotusentonnaren som höll på att lägga till 35 meter från skrivbordet förväntade jag mig en pressrelease från Lantmännen där man stolt förklarade att svensk råvara var eftertraktad i utlandet och att Lantmännen framgångsrikt bidragit till sina medlemmars lönsamhet genom en större exportaffär. Istället lät de ganska besvärade när jag ringde Norrköping och hojtade ”Woooow!”. Jag förstår fortfarande inte vad det är som är så farligt med export. Är det något att skämmas för, eller?
Tänker ni stå och falla med svenska konsumenter?
Varje ny strategi måste få tid att landa. Men strategin att försöka förmå Sveriges konsumenter att köpa svenskt är inte ny. Den har praktiserats i åratal! Med väldigt klent resultat. Tack vare hästköttsskandalen ökar äntligen världens konsumenters intresse för hur mat produceras. I ett sådant läge har svensk animalieproduktion ett fantastiskt försprång och jag kan för mitt liv inte förstå varför vi inte vill utnyttja det. I Sverige kastar animalieproducenterna in handuken i strid ström medan resten av Europa försöker styra om sin produktion till något som mer liknar svenska djurskyddslagar. Det skulle aldrig falla mig in att bli vegetarian, men kampanjerna mot holländsk kycklingkonsumtion (sex veckor gamla står kycklingarna på näsan därför att deras ben inte längre klarar av att hålla kycklingbrösten uppe) är bara ett av exemplen på förhållanden som gör mig övertygad om att det jag vill att jag och resten av världens konsumenter ska ha tillgång till är kött producerat med svensk djurvälfärd. Att lägga ner svensk produktion samtidigt som andra länder försöker bygga upp vår standard är samhällsekonomiskt obegåvat! Vad än Anders Borg tycker.
Är du verkligen säker på att det inte går?
De vanligaste svaren jag får när jag ringer runt och vill diskutera svenskt lantbruks exportmöjligheter är ”Det gåår inte…”, ”Vår produktion är för dyr…” och ”Vi kan inte konkurrera…”. Som tur är lyssnar inte alla på det örat utan gör det ändå.
Kom och diskutera
Karin Eriksson, Ugerups Export, kommer till Agronomics internationella konferens för att berätta om den export av kor hon redan genomfört till England, Österrike, Turkiet, Jordanien... Själv samlar jag för glatta livet in fler exempel på exportörer som jag också tycker ni borde höja till skyarna. Med oss i diskussionen har vi Olof Stenhammar. Skulle någon till äventyrs få för sig att argumentera emot att han förstår marknad och/eller kött så vore det kul för jag vet att jag vinner. Han startade Optionsmäklarna, OM (idag en del av Nasdaq OMX), d.v.s. världens första elektroniska börs, med en förhoppning om att på så sätt få råd att köpa tillbaka en gård. Idag äger han Norrnäs, Södernäs och Siggesta gård på Värmdö samt är aktieägare i Hälsingestintan vars slogan är ”När köttet är som bäst”. Om du är vegetabilieproducent och tror att det här är något som inte rör dig så tänk om! Nästan 50 procent av all spannmål i världen går till foder. Animalieproducenterna är din största enskilda målgrupp!
Konferensprogrammet och anmälan hittar du
här