Just nu är all media full av katastrofscenarier om svensk animalieproduktion. Hur påverkar det foderindustrins möjligheter att tillhandahålla konkurrenskraftiga tjänster till de kvarvarande producenterna? Ingen har bättre möjligheter att prata om svensk foderindustri – igår, idag och imorgon, än Rejne Erixon, chef för Europas modernaste foderfabrik. Den ligger i Kalmar.
Det kan inte vara helt enkelt att hålla tungan rätt i mun som svensk foderproducent idag. Samtidigt som deras primära målgrupp brottas med lönsamhetsproblem dikteras deras vardag av den globala trend inom animalie- och foderkonsumtion som
Andrée Defois kommer att tala om på konferensen.
Kunskap – inte bara foder
Den svenska animalieproduktionen minskar och allt fler av de animalieproducenter som idag finns kvar blandar sitt eget foder. Det läggs ner fler foderfabriker än det byggs nya och av de kvarvarande ägs numera flera av danska företag. Foderföretagen levererar inte bara fodret, de står också för merparten av den rådgivning som animalieproducenterna baserar sina foderinköp på. Vi ställde oss frågan: hur kommer svensk foderindustri att se ut i framtiden? Kommer Sveriges kvarvarande animalieproducenter ha tillgång till konkurrenskraftiga leverantörer? Och vad är det då dessa kommer att leverera? Kommer de att ha råd att utveckla konkurrenskraftiga tjänster om kundunderlaget fortsätter att minska?
Tror på på svensk animalieproduktion
Några som garanterat tror på svensk animalieproduktionär Kalmar Lantmän och deras medlemmar. För annars skulle de väl knappast fattat beslutet att investera 450 miljoner kronor i en ny foderfabrik? I april 2012 togs det första spadtaget till Europas modernaste foderfabrik som invigs av prins Carl Philip i april i år. Den har en lagringskapacitet på cirka 80 000 ton spannmål, och foderproduktionen beräknas bli 250 000 ton per år baserat på produktion fem dagar per vecka mot sju dagar per vecka i den gamla. Kalmar har, till skillnad mot de flesta andra regioner i Sverige, aldrig varit självförsörjande på spannmål. Bara 35 procent av de råvaror som går in i fodret kommer vara spannmål från regionen.
En anpassad svensk foderproduktion
En ny foderfabrik är inget man spottar ur sig på en kafferast. Det har gått fem år mellan den första diskussionen i Kalmar Lantmäns ledningsgrupp, som Rejne Erixon är en del av, och invigningen. Rejne har jobbat 25 år på Kalmar Lantmän, så redan i den första diskussionen kunde han bidra med många års erfarenheter. Bland annat minns han den tid då vete inte ansågs platsa i grisfoder och sojaförbrukningen var större än rapsförbrukningen. Idag ställs helt andra krav på foderfabrikerna som mer överensstämmer med de som ställs på livsmedelsföretagen. Förutom resonemang kring utmaningen i att tillhandahålla konkurrenskraftiga tjänster i en krympande marknad hoppas vi att han hinner med att diskutera för- och nackdelarna med skiftet från industriproducerat foder till hemmablandat foder.