En beklämmande utveckling! Jag har i flera timmar försökt hitta en annan mening som kan summera mitt intryck av 2012 men lyckas inte.
Jag har drivit Agronomics i tretton år och under de första tio åren kändes det som att branschen jag satsat på utvecklades åt, i mitt tycke, rätt håll. Från att bara ha kunnat publicera utländska råvarupriser fick vi möjligheten att publicera svenska, Lantmännens, priser och sen, äntligen!!! började svenska banker erbjuda handel på de börser som tillhandahåller terminskontrakt på jordbrukets råvaror.
Absoluta grundbultar om man, som jag, är övertygad om att:
- Korrekt och tillgänglig marknadsinformation är en grundförutsättning för att man ska kunna fatta hållbara beslut angående produktionen av världens viktigaste tillgång – mat.
- Att råvarupriserna rör sig är en grundförutsättning för att producenten ska få information om vad hon/han långsiktigt har råd att producera. Om priset de baserar sitt beslut på är fel, inte visar det konkurrensmässiga läget, så kommer de att fatta fel beslut.
- Att köpare och säljare av råvaror har tillgång till, åtminstone nästan, lika mycket information om marknadsläget gagnar både produktion och handel. Handelsledet överlever lite längre men ingen av parterna överlever långsiktigt om handelsledet ska försöka förmedla en råvara som producerats baserad på felaktig information, av fel kvalitet levererad vid fel tidpunkt.
- Och om rörliga råvarupriser är en grundförutsättning för att lyckas producera ”rätt” råvara så är möjligheten att prissäkra sig en grundförutsättning för att både producent- och handelsled ska överleva ekonomiskt när priserna fluktuerar.
Först tog Lantmännen bort republiceringsrätten
till sina priser. Vilket jag har full förståelse för. De hade då ensamma tagit ett marknadsansvar i flera år genom att publicera sina priser medan deras konkurrenter dolde sina och bara satte dem efter att ha sett Lantmännens. Och jag har, även år 2012, misslyckats med att få det svenska handelsledet att vilja bidra till noteringar som publiceras. Observera att den enda som inte säger nej är Lantmännen.
Och sen….. som grädde på moset!
Tvingades jag år 2012 inse att det Sveriges banker tillhandahåller, inte längre är börsomsatta kontrakt. Om ni som använder bankernas webbsidor, eller har gjort affärer och därmed har en kontraktsnota, tar fram ett förstoringsglas och tittar noga så kommer ni se att det står att det är banken som är motpart i eventuella affärer. Då faller hela grundidén med börsomsatt terminshandel! Vitsen är att alla priser och volymer ska publiceras. Så att alla kan känna sig trygga i att priset är korrekt. Vitsen är att ingen som använder kontrakten ska behöva ta en motpartsrisk, att börsernas clearingsystem ska hantera det med hjälp av säkerheter som alla användare ställer, oavsett om de är Cargill eller en lantbrukare med 50 hektar.
Blir priset till lantbrukaren bättre?
om marknadsledarens konkurrenter bara plankar, och så lite som möjligt förbättrar, marknadsledarens priser? Vad har konkurrenterna då egentligen tillfört? Kan vi överhuvudtaget kalla det för att vi har någon konkurrens?
Om kontrakten bankerna erbjuder skilde sig från börsens, t.ex. 35 ton per kontrakt istället för 50 eller septemberleverans istället för augusti, så skulle jag kunna respektera vad de gör, något som de uppfattar som bättre för sina kunder. Men de plankar ju bara börsens kontrakt, enda skillnaden är en dag mindre till sista handelsdag. Vad har de då tillfört?
Blir lantbrukarens/det fysiska handelsledets möjlighet att hantera sin prisrisk bättre?
när bankerna plockar bort volymer från börserna? Det finns idag inga börskontrakt som omsätts för mjölk, gris, korn, rapsmjöl….listan kan göras längre, råvaror som är viktiga för lantbruket att kunna hantera prisrisken i. Om jag fortfarande hade jobbat på en börs så skulle jag i dagsläget inte ha ansträngt mig för att göra något åt det, inte mycket idé när de som förväntas förmedla kontrakten till slutkunden bara plankar, inte tillför något, och behåller intäkten själva.
Ovanstående bidrar till en negativ utveckling
för svenskt lantbruk och värst av allt är att ingen verkar bry sig, för var finns debatten om detta? Nya tjänster/produkter/konkurrens är bra! Under förutsättning att de tillför något eget, något bättre för kunden. En följdeffekt blir att de ”gamla” leverantörerna då måste förbättra sitt eget erbjudande ytterligare och resultatet blir en positiv spiral. Det jag beskriver ovan är en negativ spiral, incitamentet att förbättra försvinner när ”plankarna” behåller intäkten utan att ta kostnaden för vare sig utveckling, drift eller förbättring.
Höjdpunkten!
Vilket som tur var leder min tanke vidare till en av 2012:s absoluta höjdpunkter! Jag fick ett av årets två pris till minne av Torbjörn Lovang. Det var inte pris i sig som var höjdpunkten, det var kopplingen till Torbjörn. Han plankade inte! Lovanggruppen byggdes upp som alternativ till stora existerande rådgivningsorganisationer, deras kunder valde dem för att de uppfattade deras tjänster som bättre. Jag är övertygad om att de bidragit till att lyfta kvalitén på alla rådgivningstjänster som erbjuds i Sverige. En aldrig så liten koppling till den positiva spiralen, och till den andra pristagaren Väderstad-Verken som drivs på samma sätt, gör mig hejdlöst stolt.
Nu lägger vi 2012 till handlingarna, ett år då jag gjort så mycket som tar energi. Jag längtar efter 2013! För nu är det främst arbetsuppgifter kvar som ger energi. Jag och mina kolleger hoppas att ni alla, på ett eller annat sätt, finns med oss på den resan. Vi önskar er ett riktigt Gott Nytt År!
Agronomics/Katarina Gillblad