Det tar tid att tänka! Därför är perioden mellan jul och nyår en av mina favoriter, det är som om bara tanken på nytt år får hjärnan att komma längre.
2011. Om man bara tar hänsyn till prisvariationen. Jämför högst betalt med lägst betalt från augusti till och med december. Så innebär skillnaden ca +/- 250 000 kronor för en gård med 100 hektar vete som avkastar 7 ton per hektar. Enligt Jordbruksverket finns det 7 554 gårdar i Sverige med över 100 hektar men bara 6 191 av dem räknas som heltidsjordbruk för en person. Hmm säger hjärnan. Alla spannmålsslag har varierat ungefär lika mycket i pris så… Om de inte lyckades sälja i tid så blev det rent krasst en väldigt dyr hobby för de 1 363, 18% av dem med över 100 hektar, som räknas som deltids- eller fritidslantbrukare.
Och en väldigt stor skillnad i resultatet för de lantbrukare som har mer än 100 hektar och lever på det. För en kycklingproducent som levererar 900 000 kycklingar per år innebar prisvariationen under den perioden ca +/- 800 000 kronor på foderkostnaden och för mjölkproducenten med 100 kor handlade det om +/- 100 000 kronor.
Visst är det häftigt! Tänker den delen av min hjärna som är småföretagare. Antigen sitter det en massa andra småföretagare, stolta, ute på gårdarna därför att de genom att fatta rätt beslut lyckats stärka sina företag. Eller så har de lyckats sämre och därmed fått en jättetydlig signal om var i sitt företag de bör investera mer tid. För en småföretagare är en tydlig signal om var man bör ”skruva” lika värdefullt som att få vara stolt, båda fenomenen skapar förutsättningar för långsiktig överlevnad.
Den delen av min hjärna som fokuserar på fritiden och hobbys är samtidigt oändligt tacksam. För att man aldrig kan generera en förlust genom att vara i musiken och ta sig fram i tretakt.
Jag ser fram emot att få lämna 2011 bakom mig, det var ett år jag hoppas minnas så lite av som möjligt i framtiden. Det absoluta lågvattenmärket togs av grisproducenter som accepterade låga priser därför att tyskt griskött påstods välla in i landet. När det sedan visade sig att det inte stämde, att nettoimporten istället hade minskat under den perioden, var det redan för sent. Flertalet producenter hade redan gått i konkurrs. Det mest positiva var jättebra men inte av samma dignitet, ännu. På initiativ av KSLA träffades för första gången alla chefer för Sveriges rådgivningsorganisationer (jag tillhör inte den gruppen utan deltog i egenskap av ledamot i KSLAs LUPP-kommitté). Om dessa personer kan samverka bådar det gott för framtiden och alla som är beroende av den sortens tjänster.
2012. ”Man kan göra så här också”, sa jag. Gamla fotografier påminner om hur tveksam mamma då såg ut. Jag är i 5års åldern och hon försöker lära mig spela fiol men jag är övertygad om att man kan hantera både stråken och fiolen på ett annat sätt än hon visar mig. Den bilden ska jag sätta upp för att påminna mig själv om att jag faktiskt har en ganska god, medfödd, förmåga att tänka om. Hitta en annan väg framåt genom att tänka annorlunda. Jag kan i och för sig hålla med om att en fiol inte låter bättre bara för att man hanterar den på ett annat sätt än man gjort de senaste 100tals åren men i mitt småföretagande. Där är det ju livsviktigt, men ibland så himla svårt, att tidvis släppa gamla rutiner för att testa nya.
Utan att ändra affärsidé och utan att släppa målet med blicken!
Idag skiner äntligen solen. Jag och mina kolleger önskar er ett riktigt Gott Nytt År.
Agronomics / Katarina Gillblad